enkaospassagerare

Vattnet rinner ner på ansiktet från det dyblöta håret. Det ser nästan svart ut, fast det egentligen är ljusbrunt.
Kläderna är riktigt blöta dom med och skulle definitivt behöva en torktumling.
Med skakiga händer försöker han gnugga ögonen för att försöka urskilja konturerna.
Är det hon? Nej, klockan är inte så mycket ännu.
Känslan i magen är lite svår att beskriva, men om det inte vore för allt oväsen så skulle han nog hört den säga ifrån.
Det senaste han åt var en hamburgare till frukost.... för 2 dagar sedan!

Mat skulle vara otroligt gott just nu, men en nästan hel marlboro light cigarett får duga tillsvidare för att stilla hungern.
Det känns som att hela kroppen darrar i brist på värme. Den fladdriga lågan lyckas iallafall tända cigaretten
och det gör nästan ont när första blosset letar sig djupt ner i halsen.
Några minuter kvar, sen får jag komma in i värmen igen, tänkte han medans han sakta hukar sig och lutar sig mot den stora gråa betongväggen.
Medans glöden mer och mer tar kål på cigaretten tänker han tillbaks på förra hösten.

Då bodde man fortfarande hemma hos morsan och allt var som om man tog det för givet.
Vintern som kom var kall men lugn, våren likaså. Det var på sommaren som han hade åkt iväg till Jockes stuga.
2 månader med sol och många nya främmande ansikten.
Problemen uppenbarades inte förräns han hade återvänt hem.
Både morsan och farsan fattade ingenting. Ibland kan föräldrar vara hårda!

Bakom en trafikskylt skymtade han en människogestalt.
När den svartklädda varelsen närmade sig kännde han igen henne.
Han pillade upp en femhundring ur sina jeans och ställde sig på något ostadiga ben.
Ett handslag senare gick dom skilda vägar. Han tog skydd inne i ett nu mer stängt parkeringshus.
Han satte sig tröttsamt ner på det hårda golvet.
Han plockade upp en kanyl ur en gammal plastpåse och stängde ögonlocken för en kort sekund.

Snart fylls venerna med välbehag och imorgon blir det bättre...

/ november 2007