enkaospassagerare

jag hörde om en dröm
där jag dog en märklig död
världen hånlog mot mig
med ett slag under bältet
på dom
som fortfarande brydde sig

en spå-dam sa till mig
dig väntar en märklig död
du skuggas hårt
mellan två planeter
en av dom
måne i folkmun kallas

imorgon i en dröm
efter märklig död
mellan två planeter
jag vågade inte leva
med dom
som inte brydde sig


/ februari 2009

om du någon gång letar
så finnes ett halvt
innanför det tyg
här hos mig

är du någon gång ensam
så finnes ett halvt
innanför det tyg
som vibrerar av slagen

om du någon gång letar
så finnes ett halvt
hjärta i mig
som slår för dig

/ februari 2009

tidig gryning
hat vädras högljutt ut
träd
i kyla
lyssnar ensamt
ett EKO som aldrig återvände till källan
ett EKO som försvann ut i natten
desperata skor i väta vandrar
mot vanligt mål
i lördags-timma
vinglar in i dimmig tunnel
orienterar ut i suddigt land
vandrar i ett hål
som jag inte kan hämta
när ÖGAT
möter nytt ljus igen...

/ februari 2009

Vattnet rinner ner på ansiktet från det dyblöta håret. Det ser nästan svart ut, fast det egentligen är ljusbrunt.
Kläderna är riktigt blöta dom med och skulle definitivt behöva en torktumling.
Med skakiga händer försöker han gnugga ögonen för att försöka urskilja konturerna.
Är det hon? Nej, klockan är inte så mycket ännu.
Känslan i magen är lite svår att beskriva, men om det inte vore för allt oväsen så skulle han nog hört den säga ifrån.
Det senaste han åt var en hamburgare till frukost.... för 2 dagar sedan!

Mat skulle vara otroligt gott just nu, men en nästan hel marlboro light cigarett får duga tillsvidare för att stilla hungern.
Det känns som att hela kroppen darrar i brist på värme. Den fladdriga lågan lyckas iallafall tända cigaretten
och det gör nästan ont när första blosset letar sig djupt ner i halsen.
Några minuter kvar, sen får jag komma in i värmen igen, tänkte han medans han sakta hukar sig och lutar sig mot den stora gråa betongväggen.
Medans glöden mer och mer tar kål på cigaretten tänker han tillbaks på förra hösten.

Då bodde man fortfarande hemma hos morsan och allt var som om man tog det för givet.
Vintern som kom var kall men lugn, våren likaså. Det var på sommaren som han hade åkt iväg till Jockes stuga.
2 månader med sol och många nya främmande ansikten.
Problemen uppenbarades inte förräns han hade återvänt hem.
Både morsan och farsan fattade ingenting. Ibland kan föräldrar vara hårda!

Bakom en trafikskylt skymtade han en människogestalt.
När den svartklädda varelsen närmade sig kännde han igen henne.
Han pillade upp en femhundring ur sina jeans och ställde sig på något ostadiga ben.
Ett handslag senare gick dom skilda vägar. Han tog skydd inne i ett nu mer stängt parkeringshus.
Han satte sig tröttsamt ner på det hårda golvet.
Han plockade upp en kanyl ur en gammal plastpåse och stängde ögonlocken för en kort sekund.

Snart fylls venerna med välbehag och imorgon blir det bättre...

/ november 2007

Jag känner hur hela kroppen börjar skaka. Värmen sprider sig, jag nästan kokar. Jag hör höga trumslag och hela jag briserar. Från tårna letar sig ett högt skrik ut ur min mun. All helvetes ilska flyger ur mig. Alla ljud som borde försvinna ekar fortsatt vidare i mitt huvud. Jag spyr ut hat, förakt och ilska som aldrig förr. Under alla år höll jag tyst, nu skriker jag av all världens kraft och när jag stannar upp för en kort stund ser jag en hel flock människor som gapande står och tittar på. Min chef blir röd i ansiktet, mumlar något knappt hörbart och försvinner snabbt ut ur rummet. 5 sekunders tystnad följer och avbryts av att en och en av alla arbetskamrater börjar applådera. Folk klappar mig på axeln, jag hör uppmuntrande ord. Jag vet att jobbet är förlorat men innerst inne mår jag nu bra. Kroppen känns tom nu när jag släppt ut all ilska, men det finns så mycket bättre att fylla den med. Jag slänger stämpelkortet och vandrar mot utgången, nu lite kyligare.

/ januari 2009