enkaospassagerare

Tanken på att aldrig få känna den smaken igen
gjorde mina rörelser långsamma
jag stelnade till, vad har jag gjort?
jag vill ju inget hellre än
att höra ditt hjärta slå igen
där i regnet stod jag helt stilla
och kände att mina andetag blev tyngre och tyngre
jag påmindes om att allt
nu kanske är helt bortblåst
vilket barn jag varit
veckor har varit som sekunder
stora hål och luckor då jag inte fattat någonting
jag har spelat ett spel med livet som insats
nätter då jag varit så förvirrad
hur många gånger har jag inte legat i min säng och varit så rädd?
varför har jag inte fattat
jag såg så suddigt, något var ivägen för mina ögon
men nu vet jag att tårar måste få fällas
tårar måste få rinna fritt nerför kinderna
släppa ut all jävla skit
så jag äntligen kan hoppas på en fin morgondag
någon kväll när solen går ner
ska jag hitta kärleken jag väntat på

2008